Sverigedemokraterna i Klippan | Sverigedemokraterna i Klippan | Sida 5

Sverigedemokraterna Klippan

Hej och välkommen till Sverigedemokraterna Klippan

Vi hoppas att ni får en trevlig vistelse på vår sida.

Jonas Luckmann

Ordförande, presskontakt styrelsen

Mail: jonas.luckmann@sd.se

 

Åsa Edvardsson

Gruppledare, presskontakt fullmäktigegruppen

Mail: asa.edvardsson@sd.se

 

  • Obesvarad motion ansågs besvarad

    Av therese.borg den 8 december, 2016
    0

    För en tid sedan lämnade SD Klippans Therese Borg in en motion som syftade till att underlätta delaktighet i demokratin och säkerställa likvärdiga rättigheter, detta med avseende på politikers rätt till kommunal barnomsorg i samband med utövandet av politiska uppdrag.

    Vårt demokratiska system bygger på att det finns människor som kan och vill vara politiskt aktiva. Utan dessa människor faller hela det demokratiska systemet. Vår demokrati gynnas dessutom av att så många grupper som möjligt i samhället finns representerade i  politiken, eftersom de bidrar med olika perspektiv, kunskaper och erfarenheter som ger bred grund att utgå från inför viktiga beslut.

    Demokratiutredningen 2016 gör följande bedömning:

    ”Kommuner och landsting kan underlätta för förtroendevalda med barn i behov av tillsyn genom att besluta om mer generösa regler för förskola och barnomsorg.”

    Det är i ljuset av detta motionen ska betraktas. Att så många som möjligt ska ha möjlighet att vara delaktiga i demokratin genom politiskt engagemang, däribland föräldrar till barn i olika åldrar. Då måste det också finnas rimliga lösningar på hur barnen ska ges omsorg medan föräldrarna deltar i politiska sammanträden och liknande. I Klippan saknas dessa rimliga lösningar i dagsläget, varför motionen lämnades in. (Läs motionen i sin helhet här eller som löpande text längre ner i inlägget: Motion om att säkerställa likvärdiga rättigheter och underlätta delaktighet i demokratin)

    Igår kväll (7/12) fanns motionen med på dagordningen under kommunstyrelsens sammanträde. Arbetsutskottets förslag till beslut var att motionen skulle anses besvarad, utifrån ett svar som inte alls berörde motionens faktiska förslag. Istället innehöll svaret enbart information om kommunens regler för att få ut ersättning för barntillsyn som den förtroendevalda ordnat privat (vilket sannolikt blir dyrare för kommunen än att erbjuda plats i den kommunala barnomsorgen), istället för genom kommunal barnomsorg. Med ett andra ord ett svar som inte alls var ett svar.

    Vi i SD yrkade på att motionen skulle återremitteras för att få ett ordentligt svar. Tyvärr blev det inte så. Kommunstyrelsen beslutade istället att anse motionen besvarad, och det reserverade vi oss emot. Läs reservationen nedan, eller som pdf genom att klicka på följande länk: Reservation angående att säkerställa likvärdiga rättigheter och underlätta delaktighet i demokratin. 

     

     

     

    Reservation

    Kommunstyrelsen 2016-12-07

    Ärende 19. Motion om att säkerställa likvärdiga rättigheter och underlätta delaktighet i demokratin.

     

    I motionen redogjordes för att det med kommunens nuvarande regelverk tillämpas olika regler för olika politiker när det gäller rätt till kommunal barnomsorg för politiska uppdrag. Detta med anledning av att rätt till barnomsorg för politiska uppdrag beslutas av varje enskild rektor, för att den centrala barnomsorgsenheten inte får bevilja detta utan enbart får bevilja barnomsorg för arbete eller studier.

     

    I motionen lyftes också ett antal i sammanhanget relevanta frågeställningar av retorisk art fram:

    1.Om en rektor i centrala Klippan säger ja till fritidshem för politiskt engagemang, medan en rektor i låt säga Östra Ljungby säger nej, var finns då likabehandlingen av kommunens medborgare? Ska en politiskt engagerad person eventuellt behöva flytta med sitt barn från en del av kommunen till en annan för att få rätt till fritidshem enstaka dagar i syfte att kunna vara aktiv i demokratin i kommunen/regionen/landet?

    2.Gäller samma hårda regler om att fritids bara beviljas för arbete eller studier oavsett vem det handlar om, eller omfattningen av det politiska uppdraget? T ex.

    Ett kommunalråd i Klippan behöver ha sina barn på fritids för att kunna sköta sitt politiska uppdrag, som också utgör enda inkomst. Beviljas kommunalrådet fritids på central nivå eller behöver kommunalrådet hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked?

    En invånare i Klippan blir regionråd och har hela sin inkomst genom det uppdraget. Beviljas regionrådet fritids på central nivå eller behöver regionrådet hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked? Eller kanske till och med flytta till en annan kommun?

    En invånare i Klippan blir riksdagsledamot och ordnar med barnpassning 3 dagar i veckan vid de tider på dygnet då fritids inte är öppet. Beviljas riksdagsledamoten fritids på central nivå eller behöver riksdagsledamoten hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked? Eller kanske till och med flytta till en annan kommun?

     

    3.Görs det skillnad på fritidspolitiker som har arbete (och genom det rätt till fritidsplacering) och de som inte har det? Det verkar åtminstone så! En fritidspolitiker som har arbete och tar ledigt från arbetet vissa dagar för att istället gå på politiska sammanträden har i regel sina barn på fritids ändå, enligt ordinarie schema. Detta verkar beviljas, på någon nivå. Men en person som är arbetslös och som har samma behov av barnomsorg enskilda dagar för politiska uppdrag kan alltså nekas den rätten, trots att det handlar om barnomsorg för precis samma sak. Detta trots att uppdragen troligen är viktigare för den som är arbetslös, både ur ett psykosocialt och ett ekonomiskt perspektiv, än för den som har arbete. På vilket sätt är detta likabehandling?

     

    Med utgångspunkt i ett regelverk som inte utgår från likabehandlingsprincipen utan som tvärtom är mycket godtyckligt, i de frågetecken som denna godtycklighet väcker, samt i demokratiutredningens konstaterande att demokratin gynnas av att ha mer frikostiga regler för barnomsorg, föreslogs följande i motionen:

     

    att ge Barn – och utbildningsnämnden i uppdrag att ta fram ett regelverk som ger samtliga politiskt engagerade invånare i kommunen, oavsett grad av engagemang och oavsett om de har arbete eller inte, rätt till barnomsorg under barnomsorgens ordinarie öppettider, i samband med politiska och partianknutna aktiviteter som innebär arvodering.

     

    att ge Barn – och utbildningsnämnden i uppdrag att se över taxan för barnomsorg vid schemalagt utnyttjande av platsen enstaka dagar, i syfte att få taxan att stå i proportion till nyttjandegraden.

     

    Det svar som getts till motionen nämner inte med ett enda ord det som anges i förslagen, utan handlar istället om att fritidspolitiker ska ha rätt till ersättning för barnomsorg (som anlitas privat utanför den kommunala barnomsorgen) på vissa premisser. Med andra ord gavs alltså inget svar alls.

     

    Med anledning av detta yrkade vi på att motionen skulle återremitteras för att besvaras utifrån de faktiska förslagen. Vårt återremissyrkande bifölls dock inte, och kommunstyrelsen beslutade att anse motionen besvarad. Detta reserverar vi oss emot.

     

     

    För Sverigedemokraterna Klippan

    Therese Borg

     

     

     

     

    Motion till kommunfullmäktige

    Säkerställ likvärdiga rättigheter och underlätta delaktighet i demokratin

     

    Under ett antal år har det vid skilda tidpunkter getts olika budskap från såväl förskola som fritidshem angående rätten att ha barn på förskola eller fritidshem i samband med politiska uppdrag. Ibland har man fått betala för enskilda dagar. Ibland har det likställts med arbete och legat inom ordinarie schema eftersom det inneburit inkomst (arvode). Och helt plötsligt har inte rätt till barnomsorg alls funnits för dylika uppdrag. Budskapen har som sagt varierat. Kraftigt.

     

    Det senaste, nu under våren 2016, var följande scenario. Vi har en arbetslös, ensamstående mamma. Eftersom man inte har rätt till fritids som arbetslös sades fritidsplatsen för barnet upp så fort arbetslösheten infann sig, men besked gavs från anställd på enheten som sköter placeringar på fritidshem att det går bra att betala för enstaka dagar då fritidshem behövs för att mamman ska delta i politiska uppdrag, som inte bara innebär meningsfullhet genom samhällsengagemang, utan dessutom innebär social kontakt och en inkomst i form av arvode.

     

    När behov av fritids väl uppstod några veckor senare, för en eftermiddag, fick mamman dock annat besked. Hon hade INTE rätt till fritids för sitt barn mer än enskilda lovdagar, om inte barnet hade en fast plats på fritidshemmet.

     

    Förbryllad över alla dubbla budskap som kommit och gått under åren och i akut behov av barnomsorg kontaktade mamman den person som är ytterst ansvarig för fritidshemsplaceringar i kommunen. Budskapet efter en stunds samtal var tydligt. Plats på fritidshem kunde av denna person enbart beviljas för arbete eller studier. Att politiska uppdrag innebär inkomst (och även inkomstbortfall vid frånvaro) spelade ingen roll. Det kunde inte likställas med att ha arbete för en dag, t ex ett tillfälligt timvikariat för en dag. Plats på fritidshem kunde inte beviljas för politiska uppdrag, även om dessa utgjorde en väsentlig del av inkomsten.

     

    Detta trots att a-kassan skulle se det som samma sak. Arbete/arvoderat uppdrag är detsamma som en dag utan a-kassa för att man har annan inkomst den dagen.

     

    Det landade i ett klart besked. Rektor för det aktuella fritidshemmet kan, om det finns särskilda skäl, bevilja plats på fritidshem för annat än arbete eller studier.

     

    Mamman tog kontakt med rektor, som beviljade plats på fritids de dagar som mamman har politiska uppdrag. Och mamman har nu, tack vare en förstående rektor, en fritidshemsplacering som hon får betala ganska mycket för som arbetslös och ensamstående mamma, trots att barnet bara är där 2-5 eftermiddagar i månaden.

     

    Allt detta. De skilda budskapen under åren, att det på central nivå inte finns möjlighet att fatta beslut, att detta med att rätt till fritids för politiskt engagemang är delegerat till varje enskild rektor utifrån en individuell bedömning, väcker många frågor och mycket oro. Plus att kostnaden för en fritidshemsplacering enstaka dagar inte alls står i proportion till nyttjandegraden.

     

    Vad gäller egentligen? Behandlas alla likadant? På vilket sätt gör Klippan något alls för att stärka demokratin?

     

    Budskapet som mamman fick var: Fritidshem beviljas bara för arbete eller studier. Därutöver är det upp till varje enskild rektor att avgöra, om det finns särskilda omständigheter.

     

    Några retoriska frågor måste därför ställas:

    1.Om en rektor i centrala Klippan säger ja till fritidshem för politiskt engagemang, medan en rektor i låt säga Östra Ljungby säger nej, var finns då likabehandlingen av kommunens medborgare? Ska en politiskt engagerad person eventuellt behöva flytta med sitt barn från en del av kommunen till en annan för att få rätt till fritidshem enstaka dagar i syfte att kunna vara aktiv i demokratin i kommunen/regionen/landet?

    2.Gäller samma hårda regler om att fritids bara beviljas för arbete eller studier oavsett vem det handlar om, eller omfattningen av det politiska uppdraget? T ex.

     

    Ett kommunalråd i Klippan behöver ha sina barn på fritids för att kunna sköta sitt politiska uppdrag, som också utgör enda inkomst. Beviljas kommunalrådet fritids på central nivå eller behöver kommunalrådet hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked?

    En invånare i Klippan blir regionråd och har hela sin inkomst genom det uppdraget. Beviljas regionrådet fritids på central nivå eller behöver regionrådet hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked? Eller kanske till och med flytta till en annan kommun?

    En invånare i Klippan blir riksdagsledamot och ordnar med barnpassning 3 dagar i veckan vid de tider på dygnet då fritids inte är öppet. Beviljas riksdagsledamoten fritids på central nivå eller behöver riksdagsledamoten hoppas på att rektor förstår situationen, alternativt avstå uppdraget eller flytta till en annan del av kommunen där rektor ger annat besked? Eller kanske till och med flytta till en annan kommun?

     

    3.Görs det skillnad på fritidspolitiker som har arbete (och genom det rätt till fritidsplacering) och de som inte har det? Det verkar åtminstone så! En fritidspolitiker som har arbete och tar ledigt från arbetet vissa dagar för att istället gå på politiska sammanträden har i regel sina barn på fritids ändå, enligt ordinarie schema. Detta verkar beviljas, på någon nivå. Men en person som är arbetslös och som har samma behov av barnomsorg enskilda dagar för politiska uppdrag kan alltså nekas den rätten, trots att det handlar om barnomsorg för precis samma sak. Detta trots att uppdragen troligen är viktigare för den som är arbetslös, både ur ett psykosocialt och ett ekonomiskt perspektiv, än för den som har arbete. På vilket sätt är detta likabehandling?

     

    Av allt att döma råder idag stor förvirring både bland personalen som arbetar centralt med att tilldela platser på fritidshem (eftersom mamman fått två olika besked från två olika personer på samma centrala enhet inom bara några veckor) och bland alla övriga inblandade. Ingen verkar riktigt bli klok på vad som gäller.

     

    Och de besked som getts från ytterst ansvarig för placeringar i fritidshem är verkligen nedslående. Ingen enda person i hela Klippans kommun ska ha rätt till fritids för inkomstbringande politiskt engagemang i någon form, varken som fritids, deltids eller – heltidspolitiker. Om inte en rektor är snäll nog att bevilja det, medan en annan rektor kanske inte gör det. För att fritids bara kan beviljas för arbete eller studier.

     

    På det hela taget en ordning som verkligen uppmuntrar människor till att INTE bli engagerade i vår demokrati. Åtminstone inte om de har barn. Vilket slår extra hårt mot alla ensamstående föräldrar (som oftast är kvinnor) och därmed även är ett bakslag gällande att skapa lika bra förutsättningar för kvinnor och män att vara delaktiga i politiken och inneha poster av viss betydelse.

     

    Demokratiutredningen 2016 gör följande bedömning:

     

    ”Kommuner och landsting kan underlätta för förtroendevalda med barn i behov av tillsyn genom att besluta om mer generösa regler för förskola och barnomsorg.”

     

    För att underlätta politiskt engagemang och gynna demokratin, för att bidra till jämställdhet i form av lika förutsättningar för kvinnor och män, och för att säkerställa likabehandling av alla kommunens medborgare föreslås kommunfullmäktige besluta:

     

    att ge Barn – och utbildningsnämnden i uppdrag att ta fram ett regelverk som ger samtliga politiskt engagerade invånare i kommunen, oavsett grad av engagemang och oavsett om de har arbete eller inte, rätt till barnomsorg under barnomsorgens ordinarie öppettider, i samband med politiska och partianknutna aktiviteter som innebär arvodering.

     

    att ge Barn – och utbildningsnämnden i uppdrag att se över taxan för barnomsorg vid schemalagt utnyttjande av platsen enstaka dagar, i syfte att få taxan att stå i proportion till nyttjandegraden.

     

    För Sverigedemokraterna Klippan

    Therese Borg

     

  • SD säger nej till bidrag till Afghanska föreningen för alla

    Av therese.borg den 8 december, 2016
    0

    Under kvällen den 7 december sammanträdde Kultur – och fritidsnämnden. Vår ledamot i nämnden, Tommy Andersen, yrkade avslag i ett ärende som gällde att godkänna föreningen Afghanska föreningen för alla som bidragsberättigad och att ge dem ett startbidrag. Hans avslagsyrkande vann tyvärr inte gehör, så han reserverade sig mot beslutet.

    Reservationen kan läsas nedan, eller som pdf genom att klicka på följande länk. Reservation angående bidrag Afghanska föreningen för alla

    SD Klippan kommer att följa upp avslagsyrkandet i detta ärende med en översyn av om det finns fler föreningar som enligt oss inte borde få bidrag, och i så fall föreslå en generell ändring av reglerna för bidrag. När vi nu sagt nej till bidrag till Afghanska föreningen för alla ska vi givetvis också säga nej till bidrag för föreningar som är snarlika denna förening i sin framtoning och verksamhet.

     

     Reservation

    Kultur – och fritidsnämnden 2016-12-07

    Ärende 23. Ansökan om att bli en godkänd bidragsberättigad förening i kommunen.

     

    När vi läst i handlingarna rörande bidrag till Afghanska föreningen för alla har vi förstått att de vill göra några goda insatser såsom t ex att hjälpa nyanlända att lära sig simma och få dem att ”våga blanda sig med människor” genom att delta i olika fysiska aktiviteter. Detta ställer vi oss förstås positiva till. Det står också skrivet i handlingarna att föreningen är öppen för alla.

     

    Dock anges samtidigt att föreningens målgrupp är flyktingar i alla åldrar (muslimska kvinnor lyfts fram som extra prioriterade avseende att komma in i samhället) Vidare anges att föreningen har för avsikt att främja medlemmarnas etablering i det svenska samhället och att informera om det svenska samhället.

     

    Bara föreningens namn i sig ger nog samtliga invånare i kommunen, som inte läst orden om öppenhet för alla i föreningens stadgar och ansökningshandlingar, intryck av att det är en förening för afghaner och enbart afghaner. Detta kommer förstås att avspegla sig i medlemssammansättningen, som med största sannolikhet kommer att utgöras av just afghaner och inga eller ytterst få andra personer.

     

    Att föreningen dessutom har just flyktingar som målgrupp och prioriterar muslimska kvinnor inom den målgruppen är ytterligare tecken på att öppenhet för alla är mer av ord på papper än verklighet. Extra tydligt blir det att föreningen inte alls verkar för och i praktiken är öppen för alla, utan nästan enbart för nyanlända, när de anger att de har för avsikt att främja medlemmarnas etablering i det svenska samhället och att informera om det svenska samhället.

     

    Ska det behövas om föreningen är öppen även för svenskar? Behöver svenskar etableras i och informeras om det svenska samhället? Nej, det behöver svenskar knappast. Av allt att döma väntar sig de som startat afghanska föreningen precis samma sak som vi väntar oss: att svenska medlemmar kommer att lysa med sin frånvaro.

     

    Utifrån detta gör vi bedömningen att föreningen i realiteten INTE är öppen för alla. Hela dess verksamhet bygger på att göra skillnad mellan svenskar och nyanlända, genom att rikta sin verksamhet mot just den sistnämnda gruppen, och detta i sig är nog för vårt ställningstagande att yrka avslag i ärendet.

     

    Det finns dock ytterligare skäl till vårt avslagsyrkande, och det handlar om huruvida föreningens intentioner att få nyanlända att komma in i samhället verkligen kan uppfyllas genom den verksamhet som föreningen har för avsikt att bedriva.

     

    För att komma in i det svenska samhället behöver man också anpassa sig till det. Det är en lång och svår process, och det behövs en del hjälp på vägen från samhället och medmänniskorna, utöver egen vilja och strävan att anpassa sig till det nya. En viktig del i detta med att ge viss hjälp är att lyfta fram den svenska kulturen och låta nyanlända få god inblick i den. Det sker genom naturliga möten med svenskar i allehanda vardagliga situationer, men också genom särskilda insatser som än mer möjliggör möten mellan nyanlända och svenskar och i högre utsträckning tillgängliggör den svenska kulturen för nyanlända. Exempel på sådana insatser är lokala kulturlotsar och Sverigecenter som vi föreslår från riksnivå och ställer oss positiva till även här i Klippan.

     

    I afghanska föreningens ansökningshandlingar framgår (som redan nämnts) visserligen att de har för avsikt att främja medlemmarnas etablering i det svenska samhället och att informera om det svenska samhället. Men det framgår också att de till stor del kommer att ägna sig åt att lyfta fram en helt annan kultur än just den svenska som de nyanlända behöver möta i så stor utsträckning som möjligt för att komma in i samhället. Föreningen har för avsikt att visa upp den afghanska kulturen för övriga samhället, bland annat genom att fira afghanska högtider och då bjuda in andra att ta del av firandena.

     

    Sådan verksamhet är enligt oss den absoluta motsatsen till att främja etablering i det svenska samhället. Det är snarare att betrakta som ett försök att integrera svenskar i afghansk kultur, när det i rimlighetens namn borde vara precis tvärtom: att nyanlända ska integreras in i det svenska samhälle de flyttat till och på sikt också bör känna samhörighet med.

     

    Vi gör sammanfattningsvis bedömningen att den verksamhet som föreningen tänker bedriva splittrar mer än förenar, och försvårar för nyanlända att komma in i samhället mer än hjälper dem med det.

     

    Skattemedel, vilket föreningsbidrag utgörs av, ska gå till det som gör så stor samhällsnytta som möjligt för så många medborgare som möjligt. I sammanhanget att få nyanlända att bli en del av det svenska majoritetssamhället vilket är i allra högsta grad önskvärt, bör skattemedel därför läggas på insatser som ökar nyanländas möten med och förståelse för svensk kultur, istället för på insatser som ska öka svenskars möten med och förståelse för nyanländas kultur. Skattemedel bör inte heller gå till att uppmuntra nyanlända att behålla sina tidigare kulturer och mest umgås med människor från sina hemländer. Istället bör medlen läggas på att förbättra förutsättningarna för nyanlända att umgås med fler svenskar och att ta till sig den svenska kulturen.

     

    Om nyanlända vill fira sina traditionella högtider med familj, vänner, bekanta, grannar eller inom en förening får de gärna göra det. Om de vill visa upp sina kulturer för andra genom att bjuda in vänner, bekanta, grannar eller allmänhet får de gärna göra det. Det vänder vi oss inte emot av det enkla skälet att det inte angår oss som politiker vad människor ägnar sig åt på sin fritid. Vi ska hålla oss för goda för att ha åsikter om sådant. Däremot vänder vi oss emot att skattemedel ska gå till att främja nyanländas högtidsfirande och övriga kultur. Rimligare vore att lägga skattemedel på att fira svenska högtider och att då bjuda in både svenskar och nyanlända.

     

    Avslutningsvis. Om man vill ha föreningsbidrag för att lära människor att simma, eller för att delta i andra idrotter/fysiska aktiviteter än simning, så möjliggörs detta genom att starta idrottsföreningar som förenar människor som har idrotten som gemensamt intresse, oavsett vilket land de kommer ifrån. På så sätt skapas viktiga mötesplatser och främjas förståelse och respekt mellan människor med olika etnicitet. I förlängningen leder det till det viktigaste av allt i en nation: gemenskap i samhället.

     

    Med anledning av det som ovan angetts yrkade vi avslag på att godkänna Afghanska föreningen för alla som bidragsberättigad kulturförening och att bevilja föreningen startbidrag. Vårt avslagsyrkande vann inte gehör, varför vi reserverar oss mot beslutet.

     

    För Sverigedemokraterna Klippan

    Tommy Andersen

  • Bostäder till nyanlända är ett val, inte ett tvång.

    Av therese.borg den 10 november, 2016
    0

     

    SD Klippan har lämnat in ett ärende till kommunstyrelsen, vilket HD skrev om 8/11. Vi föreslår att de 20 nya lägenheterna vid Elfdalen i första hand ska erbjudas de som står i kö hos Treklövern.

     

    Kommunalrådet Kerstin Persson (S) däremot hänvisar till bosättningslagen och vill ge förtur för nyanlända till lägenheterna.

     

    I fullmäktige den 25/10 menade Persson att vi inte kan neka att ta emot de nyanlända som anvisats till vår kommun. I artikeln i HD den 8/11 följde Persson upp med detta:

     

    Vi har blivit anvisade att ta emot ett antal flyktingar med uppehållstillstånd och vi måste se till att de får bostäder. Vi har inget att välja på.

     

    SD tycks tro att vi har ett val men i detta fall har vi inte det. Vi ska ta emot 40 flyktingar i år och 52 under 2017.

     

    Med facit i handen verkar det dock som att det är SD som VET och Persson som TROR i detta fall.

     

    Ministern Ylva Johansson (S) uttalade sig i Mälarö Tidning 8/11. I tidningen står följande att läsa:

     

    Enligt ministern är dock inga sanktioner aktuella i dagsläget för de kommuner som inte lever upp till bosättningslagen.

     

    – Jag har inget behov av att ha en ökad konflikt med kommunsektorn, utan tvärtom mer samarbete.

     

    Vari ligger då tvånget som Persson hänvisar till? Det finns ju inga sanktioner!

     

    När regeringen inkräktar på det kommunala självstyret borde det få vilken kommunpolitiker som helst att bli oppositionell då det betyder att makten flyttas allt längre ifrån individen. Persson verkar dock inte oppositionell utan accepterar att det parti hon företräder kör över såväl kommuner som enskilda medborgare.

     

    Vidare prioriterar inte Persson det bästa för Klippans medborgare: för de människor med både svensk och utländsk bakgrund som sedan länge bott i Klippan och bidragit med skattemedel och andra insatser för kommunens bästa. Detta blir tydligt när hon väljer att ge de första nya lägenheterna i Klippan på oerhört länge till människor som nyss kommit till Sverige, istället för till de som länge köat för en bostad. De som köat länge får vänta till 2018 på nya lägenheter, till skillnad från de nyanlända som ges förtur till lägenheter redan nu utan att ha köat alls.

     

    Att göra på detta sätt och gömma sig bakom att INTE HA NÅGOT VAL är att försöka lägga över eget ansvar på någon annan. I detta fall regeringen. Det hedrar inte ett kommunalråd att göra på det sättet. Hedrande vore det däremot att prioritera det som är bäst för medborgarna i den egna kommunen.

     

    Vi i SD menar att vi KAN välja, och att vi SKA välja det bästa för Klippans medborgare. De nya lägenheterna borde i första hand gå till de som länge köat för en bostad. Allt annat vore mycket orättvist och snudd på diskriminerande. Klippan borde vidare säga nej till krav på att erbjuda bostäder till nyanlända, och trycka på mot regering och riksdag angående att återupprätta det kommunala självstyret och få en minskning av antalet beviljade uppehållstillstånd i Sverige.

     

    Om vi får som vi vill och det resulterar i problem med bosättning åt de som fått uppehållstillstånd och som anvisats till Klippan detta och nästa år får riksdagspolitikerna som orsakat situationen lösa problemet. De får ta konsekvenserna av sina beslut. Kanske har de lediga rum i sina egna bostäder, när bostäderna i vår kommun lyser med sin frånvaro?

     

    Det är inte upp till Klippan att reda ut den röra politiker i riksdag och regering har skapat. Det är däremot Klippans ansvar att säga ifrån i en ohållbar situation!

     

    Frågan är om Persson är beredd att ta detta ansvar? Hon företräder trots allt ett parti som i regeringsställning inkräktar på det kommunala självstyret, och som tar emot långt fler migranter än vad Sverige har kapacitet till. På ett lokalt plan prioriterar hon dessutom bostäder till nyanlända med uppehållstillstånd framför till medborgare och skattebetalare, och försöker få det att framstå som att hon är tvungen.

     

    Vi i SD tror att medborgarna i Klippan, de som valt oss kommunpolitiker till det förtroende vi fått denna mandatperiod, vill veta hur Persson tänker kring detta. Hur motiverar Persson sitt val att följa en lag som är destruktiv och orealistisk för vår kommun och dess medborgare? Är det verkligen att ta ansvar för sin kommun och sina medborgare, i rollen som kommunalråd?

     

     

    Therese Borg, gruppledare SD Klippan

     

     

    Therese Borg

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

  • SD Klippan vill stoppa nyanländas förtur till bostäder.

    Av therese.borg den 8 november, 2016
    0

    I dagens HD (Helsingborgs Dagblad) berättas det om hur SD Klippan genom gruppledare Therese Borg har väckt ett ärende i kommunstyrelsen. I ärendet föreslår SD Klippan att de 20 nybyggda lägenheterna vid Elfdalen (i anslutning till HVB -hemmet) i första hand ska erbjudas de som står i kö för bostad hos Treklövern, och i andra hand ska erbjudas till de nyanlända som övriga partier menar ska ha förtur till lägenheterna. Vidare föreslås att kommunstyrelsen ska skriva till regeringen om att Klippan inte kan ta emot fler flyktingar, om att kommunalt självstyre ska återinföras, och om att antalet beviljade uppehållstillstånd måste stramas åt. Artikeln kan läsas här: SD vill stoppa flyktingars förtur till bostäder

    Ärendet i sin helhet kan läsas här: Initiativärende till kommunstyrelsen

    Ärendet till kommunstyrelsen har lämnats in som en följd av det som framkom under en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige 25 oktober. Interpellationsdebatten handlade om just nyanländas förtur till bostäder, och kan ses nedan med start vid tiden 06:30.

    <iframe width=”560″ height=”315″ src=”https://www.youtube.com/embed/0XHIRGstMPg” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

     

     

    Therese Borg, gruppledare SD Klippan.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    20160517_113515

    HVB-hemmet vid Kapellet

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    SD Klippan

  • I första hand våra medborgare, i andra hand resten av världens befolkning.

    Av therese.borg den 7 november, 2016
    0

    Såsom utlovades i interpellationsdebatten (tid 6:30 och ca 40 minuter framåt) under fullmäktiges senaste sammanträde skulle ett initiativärende lämnas in till kommunstyrelsen. Detta har nu gjorts. Texten blev relativt lång, men det finns tillfällen då det behövs många ord för att beskriva den situation vi befinner oss i. Läs löpande text nedan, eller som pdf-fil.

    Initiativärende till kommunstyrelsen

     

     

    Initiativärende till Kommunstyrelsen

     

    I jämförelse med andra europeiska länder har Sverige sedan länge haft en extremt omfattande mottagning av asylsökande och anhöriginvandrare. Detta har gett konsekvenser på alla nivåer i vårt samhälle, både i mätbara sammanhang såsom ekonomiska och praktiska, och i påtagliga men inte så lätt mätbara sammanhang såsom sociala och kulturella.

     

    Vårt land är från norr till söder drabbat av svåra gruppmotsättningar som ofta har en grund i sociokulturella eller religiösa aspekter. Främlingsfientlighet i den form som människor i allmänhet avser med det begreppet, nämligen svenskars fientlighet/misstänksamhet mot de som kommit hit från andra delar av världen, är en del av problematiken.

     

    I precis lika stor, och som det verkar större, omfattning finns främlingsfientlighet som riktar sig mot svenskar från invandrargrupper, eller som riktar sig från invandrargrupp till invandrargrupp. Till detta hör fientlighet med religiösa förtecken, där olika former av hot och förtryck är ständigt närvarande i vardagen hos de som sökt skydd i Sverige undan religiös förföljelse men som här utsätts för samma sak som i sina hemländer när de försöker att leva som svenskar i ett sekulärt, jämlikt, jämställt och demokratiskt land.

     

    Väldigt många människor i hela vårt avlånga land väljer fortfarande att blunda för denna problematik, och blundar därmed även för orsakerna till att problematiken uppstått. De står därmed också handfallna inför den verklighet de har omkring sig.

     

    I Klippan ska vi inte göra om det misstaget, och snart upptäcka att vi lever i en kommun som ingen av oss känner igen. Där motsättningar och förtryck och hot och förföljelse och våld och hat och utanförskap är det som sätter sin prägel på vår kommun, istället för allt det fina som vi är och borde vara även i framtiden.

     

    För att undvika att göra om det misstaget som andra gjort måste vi agera, och vi måste göra det nu. Vi måste lära av andras misstag. Vi måste se klart på vår situation, och ha modet att slå i bromsen innan det gått för långt.

     

    I Klippan har Sveriges väldigt generösa migrationspolitik tidigare inte satt så stora och tydliga spår, i jämförelse med många andra och större städer. Medan de städer i Sverige som tagit emot flest migranter ganska snart har drabbats av i allra högsta grad akuta problem har Klippans problem mer haft karaktär av att komma smygande. De har gått från att handla om sekundära sviter av vad som skett på riksnivå och regional nivå och då främst i form av ekonomiska problem till att på senare tid bli primära, lokala, och i vardagen påtagliga problem.

     

    Utöver att det uppstått nya ekonomiska problem har det också uppstått en hel del problem av social och kulturell karaktär samt av mer praktisk karaktär. Som exempel kan nämnas att anordna nivåanpassad utbildning i allmänhet, att erbjuda möjligheter till inlärning av svenska språket, att tillhandahålla enheter med personal med specialkompetens för att klara av mottagandet av nyanlända, att få tillgång till läkare vid behov på överbelastade vårdcentraler, att ha en överbelastad räddningstjänst p g a ideliga utlösta brandlarm, att flickor och unga kvinnor förföljs av hela grupper av män när de vistas ute i samhället, och så vidare.

     

    Dessutom har det uppstått stora problem med att ordna bostäder till alla de som Klippan fått ansvar att ordna bostäder åt, som en följd av den nya bosättningslagen.

     

    Det har inte funnits några lediga kommunala hyresrätter att tillgå i Klippan på väldigt länge, och de ganska få privata bostäder som funnits tillgängliga för uthyrning och som tidigare har utgjort en buffert har hyrts ut till Migrationsverket. Många är de personer som står i kö hos det kommunala bostadsbolaget Treklövern, i jakt på en lämplig bostad.

     

    I våras, i samband med att det stod klart att Klippan behövde ordna boende till ett antal ensamkommande asylsökande och även blev anmodade att ta emot ett antal personer med uppehållstillstånd, dök det dock plötsligt upp en privat aktör som visade intresse för att bygga bostäder.

     

    Snart var moduler på plats för att kunna husera ensamkommande i ett HVB-hem, och därefter beslutades om byggandet av 20 nya lägenheter genom samma privata aktör, med förhyrning av kommunen och andrahandsuthyrning till de boende, för att i första hand erbjuda bostäder till de nyanlända som bosättningslagen säger att Klippan ska ta emot. Allt detta mot vår vilja.

     

    Inflyttning i de 20 nya lägenheterna verkar av allt att döma ske inom en mycket snar framtid, men enbart inflyttning för nyanlända för att uppfylla bosättningslagens krav. De som står i kö för bostad hos Treklövern får fortsätta köa, de erbjuds inte ett andrahandskontrakt till de nya lägenheterna om inte de nyanlända tackar nej och det i så fall blir lägenheter tomma.

     

    Istället får de köande vänta på annan nybyggnation, som absolut inte står inflyttningsklar inom någon vecka eller månad utan som dröjer länge än.

     

    Nästa år ska kommunen enligt bosättningslagen ta emot ännu fler nyanlända med uppehållstillstånd, ordna bostad åt dem utöver allt annat som kommer att behöva tillhandahållas.

     

    En utmaning, väljer vissa att kalla detta för.

     

    Det kan annars kallas för exakt vad det är. Ett problem av stora mått!

     

    För att knyta ihop säcken. De ekonomiska problemen finns i Klippan. De praktiska problemen finns i Klippan. De sociokulturella och religiösa problemen finns i Klippan. Gruppmotsättningarna ligger i sin linda och pyr, men kommer snart att sluta pyra och slå ut i full brand. Till stor del p g a detta med bostäderna, som blivit det som gör att måttet är rågat och som är droppen som får bägaren att rinna över.

     

    Det må så vara att vi är en liten kommun, men vi ska inte inbilla oss att våra problem blir proportionellt sett mindre än de är i de större städer som först fick se konsekvenserna av en alltför generös migrationspolitik.

     

    Vi måste stå upp för alla våra medborgare i Klippan, oavsett om de är födda i Sverige eller har flyttat hit senare i livet, och sätta våra medborgares rättigheter först. Medborgare i Klippan jobbar, betalar skatt, bidrar ideellt, och är en del av vårt sociala kapital. De ÄR vår kommun. Och de SKA prioriteras när det gäller att få tal del av en fullgod (i nivå med vad man kan förvänta sig utifrån den skatt som betalas in) välfärd och möjlighet till ett lämpligt boende. När medborgarna har fått sina rättigheter tillgodosedda så kan vi se över vad vi kan göra för andra som alldeles nyligen fått uppehållstillstånd, för de resurser som vi har kvar i form av pengar, tid, kraft, utrymme, kompetens. Hur vi kan hjälpa så många som möjligt utan att för den skull slå undan benen på de som vi har i vår omedelbara närhet och som i åratal har bidragit till den gemensamma kassa som vi har att förfoga över.

     

    Vi har i första hand ett ansvar för våra svenska medborgare, för att uppfylla deras medborgerliga rättigheter. Vi har i andra hand ett ansvar för resten av världens befolkning.

     

     

    Med anledning av det som ovan angetts yrkar vi på att Kommunstyrelsen beslutar följande:

    1. att de 20 nya lägenheterna som förhyrs och av kommunen hyrs ut i andra hand, i möjligaste mån sett till inflyttningsdatum och datum för hantering av detta ärende, erbjuds i första hand till personer som står i kö hos Treklövern innan de erbjuds till några andra.

     

    1. att kommunstyrelsen tillskriver regeringen och riksdagen om den problematik som bosättningslagen medför, och uppmanar till en förändring av lagstiftningen så att det kommunala självstyret som satts på undantag återigen blir rådande.

     

    1. att kommunstyrelsen tillskriver regeringen och meddelar att Klippan inte har förutsättningar att på ett ansvarsfullt sätt ta emot de nyanlända som hänvisas till oss och därför säger ett omedelbart gällande nej till mottagande av de som bosättningslagen säger att vi ska ta emot.

     

    1. att kommunstyrelsen tillskriver regeringen och riksdagen om den problematik som Sveriges extremt generösa migrationspolitik medför på alla nivåer, och uppmanar till en stark åtstramning gällande beviljandet av uppehållstillstånd.

     

     

     

    För Sverigedemokraterna Klippan

                Therese Borg